'

Jag vet att jag gjort fel. Jag vet att jag behandlat dig dum och jag vet att jag varit riktigt jobbig. Men du vet att du kunde ha sagt det till mig, så skulle jag ändrat mig på en gång. Jag förstår bara inte vad som flugit i dig nu. Vill du det här, så visst. Men tro inte att jag kommer vänta på dig. Du måste listat ut det själv. Jag kommer inte vänta på dig alls. Du måste ta tag i det här nu. Jag kommer inte SMS:a eller ringa dig längre. Jag ska inte störa. Men jag vet att det är någonting du döljer. Och är det så, snälla hör av dig då! Du vet att du kan berätta allt för mig egentligen. Ge mig bara en chans att bevisa det om det är så att du är osäker. Vad som helst. Det lönar sig inte precis med att du jämt gömmer dig. Jag förstår att du vill vara lite ensam just nu och att du kanske känt dig lite instängd, men du behöver inte ljuga. Jag vill ringa dig men det är bäst att jag går vidare. För efter allt du gjort och allt du sagt känns det inte rätt längre. Det känns inte bra. Det var du som klagade förr på mig med att jag aldrig kämpade för dig. Nu gör jag ju det. Men det är nu du inte vill? Kan du snälla bestämma dig någon gång? Någon gång den här veckan måste du ta tag i det här. Annars kommer vi aldrig kunna vara vänner mer. För jag behöver svar och du behöver släppa det. Du måste bara tänka och jag lovar att jag förstår det. Sist vi pratade mådde jag ändå dåligt. Nu mår jag prima! Och det är för att jag inte vill tänka på dig mer. Det är för att jag tänker på allt negativt du gjort mot mig. Men ändå tänker jag lite grann på om du kommer tillbaka, vad ska jag göra då? Jag kommer ju tycka jätte synd om dig. Jag vill inte behandla dig som du behandlat mig. Jag är inte sådan. Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta men förstå att det var faktiskt svårare för mig än vad det var för dig. Du har gjort fel. Du måste kunna erkänna det. Ser du det här, så ring. Tveka inte. För vi måste verkligen prata. Och jag vet att jag försökt och att du inte velat det. Men ärligt talat: jag har släppt dig. På exakt samma sätt som du släppt mig. Och det känns skönt. Men vi måste verkligen prata. Det är det enda jag bryr mig om just nu, hur det ska vara idag. För jag vill inte att vi ska känna oss obekväma när vi är med våra vänner tillsammans eller ses i skolan. Det är ju fel. Jag ber dig bara att ringa mig snart. För annars kommer jag med dina ord "Det är försent". Och jag vet inte om du kommer ångra dig. Jag hoppas inte det precis, jag tänker inte på det heller. Men känner du att du kanske kommer ångra dig, så måste du prata med mig fort som sagt. För jag vill inte vara fittig mot dig. Men det kommer gå för länge och då är det klart att jag kommer ha en sådan attityd helt ärligt. Jag tror du förstår själva innebörden. Så tänk efter när du läst det här, och bestäm dig. Vad vill du? När du vet vad du vill/tror, så vet du om du ska ringa eller inte. Jag älskar dig min fina vän. Du har verkligen lyst upp mitt liv. Och jag ångrar ingenting, även fast jag kände så ett tag. Du var en av dom bästa personerna jag någonsin känt. Jag hoppades bara att du kunde säga samma sak till mig.